myyearinmichigan

Jag bara deppar ihop och kan inte njuta av allt jag upplever här. När något går dåligt i skolan och de bara öser på med läxor är det lätt att tycka att man misslyckas. Och då kommer andra tankar om andra saker fram. Det ena leder till det andra och till slut tror jag att jag inte kommer klara av gymnasiet eller att flytta hemifrån och skaffa familj. Usch vad det är jobbigt att känns så. Har inte riktigt känns så en lång period som nu förut.

Men helt plötsligt går det över. Jag tittade för första gången på ungefär en vecka på min betyg och jag har B eller A i allt så jag behöver egentligen inte oroa mig! Aja...

.

Idag hade vid det första Cheerleadingmötet! Det är första gången de ska ha Competative Cheer på min skola så det är nytt för alla. Innan har det bara varit Cheer för Football och Basketball. Till och med två nya coacher. Jag såg fram emot det men de verkade sjukt hetsiga. Verkade precis som med skolan, allt man gör får man poäng för och om man missar en tävling pga av att man vill åka på semester med sin värdfamilj det enda speciella året man är här som utbytesstudent, får man inte tävla mer. Det var också sjukt många saker man behövde betala. Bla 10 dollar/vecka för en speciell tränare. Så jag får se hur jag gör. Kanske blir hockey ändå. Dock verkar det sjukt kul!!

.

Detta är mitt "skolfoto" härifrån :)